Genomfört
ÅTGÄRDENS LÄGE
Inom åtgärden producerades en utredning av betydelsen av interna depåer av näringsämnen i Östersjön och möjligheterna att minska dem. Dessutom piloterades avlägsnande av fosfor som samlats i sedimentet i liten skala på kustområdet inom projektet SEABASED. Under åtgärdsprogramperioden 2022‒2027 fortsätter utredningen av hur metoder att minska sedimentbundna näringsämnen fungerar inom ramen för åtgärden ”Åtgärder för att minska näringsförråden i havet och havsbotten och öka näringsupptagningen (ÅP2022-EUTROF11)”.
BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN
Den stora depån av näringsämnen i sedimentet och i vattnet är en stor orsak till varför eutrofieringsstatusen i Östersjön förbättras så långsamt. Fosforn binds inte effektivt till bottensedimentet i dåliga syreförhållanden och stora mängder fosfor samlas i de djupa vattenskikten. Man har beräknat att fosfordepån i djupvattnet i Östersjön (över 60 m) är ungefär tiofaldigt jämfört med den årliga totala fosforbelastningen. Jämfört med den biologiskt användbara fosforbelastningen är depån ännu betydligt större. Fosfor i djupvattnet strömmar till det producerande ytskiktet bl.a. till följd av vinterstormar, vilket medför omfattande blomning av blågröna alger. Blågröna alger binder återigen stora mängder gasformigt molekylärt kväve i Östersjöns ekosystemomlopp.
Trots att de interna processerna har en stor betydelse måste den externa näringsbelastningen i Östersjöns avrinningsområde minskas för att den marina miljöns goda status, som satts som mål, ska kunna uppnås. Minskningsbehovet gäller både diffus belastning och punktbelastning. En minskning av den diffusa belastningen och en jordbruksproduktion som samtidigt effektiviseras kan leda till konflikter som bromsar upp eller förhindrar uppnåendet av målen. Det råder alltså stor osäkerhet kring uppnåendet av målen om minskningen av den diffusa belastningen. Vidare har det framförts att även om man skulle lyckas minska belastningen kommer det att ta årtionden för Östersjön att återhämta sig.
Parallellt med planeringen och genomförandet av åtgärderna för att minska belastningen är det alltså aktuellt att utreda om eutrofieringsnivån kan sänkas genom att rikta en del av åtgärderna till själva havet. Dessa åtgärder kan indelas i åtgärder som tar bort näringsämnen från havet (t.ex. muddring, fiske), åtgärder som förhindrar att näringsämnen frigörs (t.ex. att sätta till kemiska föreningar) och åtgärder som bromsar upp näringsomloppet (t.ex. iståndsättning av näringsväven).
I den här åtgärden sammanställs en utredning om vilka iståndsättningsmetoder som kan tillämpas – eller redan har tillämpats – för att dämpa eutrofieringen. De teoretiska verkningsmekanismerna i respektive metod och vilka undersökningar som har gjorts i Östersjön beträffande dessa metoder framgår av utredningen. I utredningen bedöms också åtgärdernas effektivitet och deras lämplighet för olika rumskalor i Finlands havsområden.
Utredningen ger aktuell information för beslutsfattare som förutom sätten att minska den diffusa belastningen även undersöker hur de interna processerna kan behandlas för att förbättra Östersjöns status. Utredningen ger också information om hur man kan utnyttja olika metoder vid kompensationsförfarandet och om problem i anslutning till detta förfarande. I framtiden kan ett optimalt skydd av Östersjön även omfatta åtgärder som riktas till de interna mekanismerna, men innan sådana åtgärder börjar vidtas på bred front behövs forskningsinformation om för- och nackdelarna med dem.
2016-2021
SYKE/Havscentre
